För ett tag sedan skrev Linus Nordberg på twitter om den så kallade kak­lagen. Jag svarade att jag tyckte lagen var korkad och borde ignoreras, varpå Linus bad mig utveckla åsikten, och jag sa att jag skulle försöka åstadkomma ett blogginlägg om det. Här är det inlägget.

Jag börjar med att göra något av en helomvänding. Lagen kanske faktiskt är riktigt vettig. I så fall är dock den tolkning många gör av den fel. Här är själva lagtexten:

Uppgifter får lagras i eller hämtas från en abonnents eller användares terminalutrustning endast om abonnenten eller användaren får tillgång till information om ändamålet med behandlingen och samtycker till den. Detta hindrar inte sådan lagring eller åtkomst som behövs för att överföra ett elektroniskt meddelande via ett elektroniskt kommunikationsnät eller som är nödvändig för att tillhandahålla en tjänst som användaren eller abonnenten uttryckligen har begärt.

Lag (2011:590)

Uppgifter som lagras i terminal­utrustning är till exempel kakor i en webbläsare (den krånliga formuleringen är bra, eftersom den inkluderar även liknande saker i andra system, även sådana som inte finns än, och i telefoni­system där man som vanlig användare har mycket mindre makt över sin egen utrustning). För att lagra kakor krävs alltså dels att användaren får reda på vad kakorna är till för och dels att användaren går med på att använda kakorna. Om lagen är bra eller dålig beror på hur mycket man lägger i orden informera, nödvändig, och samtycker.

Så hur ska man tolka lagen? Jag tittar närmare på ett par webbsidor vars utgivare borde ha koll. Intressant nog har de gjort ganska olika tolkningar.

På regeringen.se visas en ruta högst upp på alla sidor på siten, där det står På regeringen.se används kakor, bl.a. för anonym statistik. Du hjälper oss att göra en bättre webb om du accepterar kakor. följt av en kryssruta och en knapp med texten Jag accepterar kakor. Texten är en länk till en sida som dels förklarar att de oavsett mitt val redan har lagrat ett antal kakor (som "försvinner när du stänger ner din webbläsare"). och dels i allmänna ordalag förklarar vad kakorna används till, dock utan att nämna någon specifik kaka vid namn. De ofrivilliga kakorna heter userId, enableCookies, __utma, __utmz, __atuvc, JSESSIONID, och X-Mapping-qbooldlg. Bara de två sistnämnda är faktiskt sådana som försvinner när användaren stänger ner sin webbläsare.

Regeringen tycker alltså att samtycke är något som ska ges explicit på själva siten. Men de tycker också att de informerar trots att informationen inte är helt korrekt, och de tycker tydligen att de kakor som används för att analysera besöksmönster för att eventuellt kunna förbättra innehållet kan räknas som nödvändiga (och de tycker det är ok att låta ett kommersiellt utländskt företag hantera besöksuppgifter för att göra den analysen).

På lagen.nu finns ett stycke längst ned på förstasidan: Lagen.nu använder cookies, och enligt 6 kap. 18 § lagen om elektronisk kommunikation ska man informera om syftet med dessa. Läs mer här! med länk till sjävla lagtexten och en sida om kakor på lagen.nu.

Här informerar man kortfattat men konkret och såvitt jag kan bedömma korrekt. Man anser inte att några kakor är nödvändiga för tjänsten. Användaren anses ha gett sitt samtycke helt enkelt genom att inte stänga av kakor i sin browser.

Om den tolkning lagen.nu har gjort är korrekt så tycker jag att lagen är vettig och bör följas. Så jag utgår från att lagen är vettig, väljer den tolkning som i så fall måste vara den riktiga och följer den. Här är min information om kakor.

Men vilken tolkning är egentligen den rätta? Kommentarer välkommnas både från eventuella jurister som läser detta och från tekniker och lekmän!

Det är ganska obegripligt att det i vissa lägen är enklare att köpa en flygbiljett till ett fjärran land än att köpa en bussbiljett i Stockholm

Christer Wennerholm, i DN. 2 februari 2013.

Det är bra att Stockholms trafik­landstingsråd Christer Wennerholm äntligen tycks ha insett att det vore bra med en kollektiv­trafik som går att åka med utan alltför mycket krångel. Han ställer SL till svars och kräver ett enklare och smidigare system. Det märkliga är bara att den ansvariga för krånglet är han själv, som sitter som trafik­landstingsråd sedan 2006 och styrelse­ordförande för SL sedan 2007.

Men jag lyckönskar Christer till den nyfunna insikten. Vill man att folk som vanligen kör bil ska prova på att åka kollektivt någon gång så måste det gå att kliva på en buss eller en tunnelbana spontant, bara betala och åka. Några av de som provar kommer att åka kollektivt flera gånger, och köerna kommer att minska. Det optimala är naturligtvis att göra kollektivtrafiken helt avgiftsfri.

Jag tänkte utnämna 2012 års bästa originalsvenska seriealbum, men jag lyckas inte bestämma mig för vilket som är bäst. Så här kommer fyra serier på delad förstaplats:

Spöket på Hotell Vega av Dennis Gustafsson är uppföljaren till förra årets bästa serie, Skräckens Ängel (även om Urhunden­juryn obegripligt nog inte håller med mig om den bedömningen). Om Viktor Kasparssons liv slås sönder i Skräckens Ängel så är Hotell Vega lite ljusare, och Viktor får lite hopp om livet igen. Spöket på Hotell Vega är en mer lågmäld, nästan stillsam, historia, och en klassisk hotelldeckare. Det är också en mycket välberättad historia från ett Hälsingborg som det en gång var.

Nekyia av Li Österberg tar oss med till det antika Grekland och vidare ner till Hades. Filosofen Theodoros undrar hur man bör leva ett gott liv. Då filosoferna inte har något bra svar ber han sin kusin, nekromantikern Melito om hjälp att besöka underjorden och ställa frågan till Hades. Samtidigt är Hermes på väg till Hades med ett budskap, och med en vilsen flicka. Hades själv börjar få huvudvärk och är inte det minsta intresserad av några besökare.

Li har hittils gjort realistiska serier. Här handlar det om gudar och hjältar, men både människorna och gudarna är framförallt trovärdiga och intressanta personer.

Drivgods av Tinet Elmgren är en mustig fantasy i en värld med fungerande kommunism och snälla sjörövare. Det är också en angelägen historia om att växa upp och hitta sin plats i livet. Tinet har skapat den här boken under väldigt lång tid, och det märks. En del sidor är tecknade av en ganska amatörmässig femtonåring, men de är också en del av helheten, och helheten går inte att lägga ifrån sig förrän man läst alla 386 sidorna.

Med eller utan dig av Jenny Berggrund handlar om göteborgstjejjen Ink och hennes kompisgäng. Stilsäkert i dialog och ansiktsuttryck. Romantik, humor och dramatik i klass med Strangers In Paradise. När kommer nästa del?