Huddinge Jazz

Fredag

Årets affischnamn var vibrafonisten Lars Erstrand, som också inledde festivalen tillsammans med Kjell Öhman trio på fredagen. En vibrafonist i världsklass som spelar klassisk finjazz. Väl valt som öppnings­nummer i den tidiga fredagkvällen.

Det är så här jag minns skeppsholms­festivalen för länge sen. Utomhus, i strålande sol, med grillmat och öl (även om jag bara dricker lättöl den här gången). Stämningsfull jazz tar eftermiddagen mot kväll, och sen väntar råare tongångar.

Huddinge Jazz är naturligtvis en mycket mindre festival, men den har helt klart den rätta Jazz­festival­stämingen. Något som Stockholm Jazz kanske har tappat. Att Claes Janson – festivalens konferencier och både dess och jazzsveriges grand old man – sjunger en låt med Erstrand gör ju inte saken sämre.

Sweet Emma & The Mood Swingers flyttade oss tillbaks till 40- och 50-talen med kläder, scenshow och framförallt musiken. Här var det skönt svängande swing och klassisk Rock ‘n’ Roll.

Nästa akt, Marmaduke, är finjazz igen. Bebop, men mer inriktat på perfektion än sväng. Visst är de bra, men jag börjar ändå se fram emot lite mera tunggung.

Kvällens sista akt är Baba Blues XXL. Jag känner igen namnet i programbladet, men vet inte riktigt var­ifrån. Jag ville ha tunggung, och det kan de här killarna verkligen leverera. Gitarrerna ser akustiska ut, på en stillbild ser Baba Blues närmast ut som ett par vis­sångare, men de rockar loss och hanterar sina instrument med fet overdrive och kontrollerad rundgång.

Lördag

Under lördagen såg jag bara delar av programmet, eftersom jag också skjutsade folk fram och tillbaks för jazzpicknick i parken. Även lördagen bjöd på perfekt väder, så att sitta i parken lite vid sidan om festivalen, men väl inom hörhåll, och ha picknick var inte fel.

Ett av de set jag såg till att höra från precis framför scenen var Jojje Wadenius Band som bjöd på funkaktig gitarrjazz. I Sverige är Jojje kankse mest känd för att ha gjort musik till barntv på sjuttiotalet (t ex Kalles klätterträd), men bland musiker och internationellt är han väl jämförbar med namn som Janne Schaffer.

Även lördagskvällen avslutades med tungt gungande bluesrock. Thomas Arnesen Blues Band är en ny bekantskap för mig, även om de hållt igång sedan 2002. Sättning är gitarr, bas, trummar samt både flygel och hammond.

Som avslutning på settet, kvällen och festivalen körde bandet en låt tillsammans med Claes Janson.

Bilderna på den här sidan har jag tagit. Joar har naturligtvis mycket bättre (och fler) bilder.