Jag har inte lagt upp någon propagandacykling här på bloggen på ganska länge. Naturligtvis cyklar jag fortfarande till jobbet de flesta av de dagar jag inte jobbar hemifrån, och jag brukar ta en bild och lägga ut på twitter.

Men jag har ett projekt för att organisera mitt bildarkiv på gång också. Det har kommit så långt att det är smidigare att lägga upp mina bilder där än här. Så vill du se mina samlade cykelbilder så finns de där!

Men jag får väl inkludera tre ganska färska bilder här också.

I helgen var det dags igen för en av årets stora höjdpunkter: Stockholms Internationella Seriefestival. I år deltog Scandinavian Chapter of the Lee Falk Memorial Bengali Explorers Club som utställare igen, efter några års frånvaro. Jag fick alltså tillfälle att göra ett quiz igen, och sätta även erkänt kunniga personer på svåra prov. Mitt eget resultat i Generation T:s och NAFS(k)s quizar var dock blygsamt, men Katarina tog en pallplacering och vann stora Musse Pigg-boken hos de sistnämnda. Tyvärr hamnade vi en bra bit ifrån dem rent placeringsmässigt, och inte helt nära SeF Stockholms fanzineprisbord (där jag vikarierade för Bror ett par tillfällen). Men att ha Per Löfgren och Jan Hoff som bordsgrannar var ju trevligt!

En hel del serier att bära hem blev det, dessutom med snygga och trevliga signeringar från bland andra Joakim Lindengren, Nicolas Križan, Li Österberg, Tinet Elmgren och Stef Gaines.

Nu har jag att läsa ett tag framöver!

Stockholms Internationella Seriefestival är slut för i år och jag vill tacka alla arrangörer, volontärer och utställare för en fantastisk festival!

Nu har jag serier att läsa så jag borde klara mig ett tag framöver. Särskillt om jag räknar in det jag bar hem från Uppsala för några veckor sedan … En del av det jag burit hem kommer jag förhoppningsvis att skriva mer om här på bloggen inom en någotsånär snar framtid.

#jagplankar inte, men en avgiftsfri kollektivtrafik vore bra för Stockholms utveckling, både miljömässigt och ekonomiskt. Det har jag skrivit om förr.

#jagplankar inte, men jag tycker inte det är ok att påstådd jakt på fuskåkare används för att jaga papperslösa. Därför brukar jag artigt tacka nej till att visa upp mitt kort vid kontroller (svårare än så är det inte för en medelålders vit man).

#jagplankar inte, men jag är övertygad om att de som gör det är en piss i Mississippi vad gäller SL:s dåliga ekonomi. Felinvesteringar, byråkrati, dålig upphandling och dåligt genomförd avreglering är viktigare komponenter. Plus 40 - 60 miljarder från trängselavgifterna som skulle ha gått till kollektiv­trafik­investeringar men går till förbifarten i stället.

Läs gärna vad andra skriver på twittertaggen #jagplankar. Och skriv på namninsamlingen mot dyrare månadskort!

(Följande skrev jag på facebook den 19 november 2014. Eftersom det knappt går att hitta tillbaks till något på facebook återpublicerar jag det här.)

Att cyklister (i allmänhet, som kollektivt begrepp) saknar lyse får man ju höra ganska ofta. Idag passade jag på att räkna i halv­skymnigen på väg hem. Det var såpass mörkt att det inte var några svårigheter att urskilja ett tänt lyse men också såpass ljust att även cyklar utan lyse syntes tydligt. 107 - 17 blev resultatet, dvs 86 % av de cyklister jag träffade på (inklusive jag själv) hade lyse.

En av de sjutton som saknade lyse hade egentligen lyse, men det var så svagt att jag först inte såg det, så hen fick räknas som "saknar lyse".

I och för sig var det såpass mörkt att de där 17 som saknade lyse var 17 för många (i alla fall i slutet av räkneperioden), men det är ändå ingen tvekan om att cyklister i allmänhet (om man nu ska prata kollektivt) har lyse.

Det är ganska obegripligt att det i vissa lägen är enklare att köpa en flygbiljett till ett fjärran land än att köpa en bussbiljett i Stockholm

Det är bra att Stockholms trafik­landstingsråd Christer Wennerholm äntligen tycks ha insett att det vore bra med en kollektiv­trafik som går att åka med utan alltför mycket krångel. Han ställer SL till svars och kräver ett enklare och smidigare system. Det märkliga är bara att den ansvariga för krånglet är han själv, som sitter som trafik­landstingsråd sedan 2006 och styrelse­ordförande för SL sedan 2007.

Men jag lyckönskar Christer till den nyfunna insikten. Vill man att folk som vanligen kör bil ska prova på att åka kollektivt någon gång så måste det gå att kliva på en buss eller en tunnelbana spontant, bara betala och åka. Några av de som provar kommer att åka kollektivt flera gånger, och köerna kommer att minska. Det optimala är naturligtvis att göra kollektivtrafiken helt avgiftsfri.

Jag anser att kollektiv­trafiken i Stockholm borde vara avgifts­fri, det vill säga helt skatte­finansierad.

Det sägs ofta att 790:- i månaden faktiskt är ganska billigt för att dagligen kunna resa mellan Singö och Torö. Men hur relevant är det? Det är inte så folk använder SL. De flesta reser några kilometer mellan hem och jobb, och då är 790:- ganska dyrt.

Fördelen jag vill ha av en avgiftsfri kollektiv­trafik är dock mycket större än 790:- kvar i plånboken en vanlig månad. Att åka kollektivt hemifrån mig till mitt jobb kan gå på 33 minuter men när jag åker till jobbet på morgonen tar det ofta mer än en timme. Skillnaden beror på att vägarna ofta är fyllda med privatbilar. Det kan lösas på två olika sätt. Ena sättet är att bygga mer vägyta, vilket är väldigt kostsamt och bara hjälper ett litet tag, eftersom det tenderar att få fler att välja privatbil för sina resor. Dessutom innebär det mer avgaser och stoft­partiklar i luften, mer global uppvärmning, och mer oljeberoende. Det andra sättet är att erbjuda dessa bilister ett snabbare, bekvämare och billigare sätt att resa. Alltså att bygga ut kollektiv­trafiken och göra den avgiftsfri.

Alla tjänar på gratis kollektivtrafik!

Är du låg­avlönad eller arbetslös får du möjlighet att komma ut och söka jobb och träffa vänner eller lite mer pengar över. Hör du till dem som tjänar 45 000:- i månaden och ändå kommer att fortsätta köra egen bil, så medge att du gärna skulle betala några hundringar i månaden för att slippa köerna!

Så hur mycket skattepengar skulle det egentligen kosta? Medelinkomsten i stockholms län 2009 var 295 266:- (personer 20 år och äldre). Enligt SLs årsredovisning för 2010 uppgick de totala biljettintäckterna till 5 370 miljoner kronor under 2010. Med en folkmängd på 2 063 945 personer så ... (hur stor andel av befolkningen är 20 år eller äldre? Säg 75%) ... blir det knappt 1.2%.

För att göra kollektiv­trafiken avgifts­fri behöver vi alltså höja landstings­skatten med 1.2% (eller fördela om lite av de 12.1% som togs upp 2010). Och då har jag inte ens tagit hänsyn till de besparingar det innebär att slippa spärrar och kontroller. Vad de kostar i dag framgår inte av ovan nämnda årsredovisning.

Vad tycker du själv? Med- eller motargument välkomnas som kommentarer!