Demokratifrågan IPRED
Publicerad 2008-11-24 20:07. Taggat politik, pirat, rättsäkerhet, IPRED.
Det pratas mycket om huruvida det är moraliskt fel att fildela eller inte nu. Tyvärr. Det har nämligen mycket lite med den aktuella frågan om IPRED att göra.
De frågor man borde diskutera i samband med IPRED handlar om vårt rättssystem. Det som skiljer en demokratisk rättsstat från en polisstat eller en kommunistisk eller fascistisk diktatur är just rättssystemet, och främst två av dess egenskaper:
Rättssäkerhet – Så många som möjligt av dem som är skyldiga till brott ska fällas, men ingen som är oskyldig ska straffas.
Proportionalitet – När en brottsling döms ska straffet stå i proportion till hur allvarligt brottet var.
Om IPRED blir lag så har det svenska rättssystemet övergivit båda dessa principer.
Lagförslaget går ut på att rättighetsägare för fildelade verk ska kunna kräva av ISPer att få ut personuppgifter för den kund som vid ett visst tillfälle haft ett visst IP-nummer.
Rättssäkerheten
Rättsinnehavarna måste bevisa att ett visst IP-nummer har fildelat vid ett visst tillfälle. Eftersom lagförslaget fortfarande finns antar jag att det förväntas att rättsinnehavarna kommer att lyckas med det. I så fall måste beviskraven vara såpass svaga att det också blir väldigt lätt att fabricera bevis som kommer att godtas (skärmbilder eller loggfiler).
Sedan kommer frågan om vem som egentligen har fildelat. Det kan vara ISP:ns kund för det aktuella IP-nummret. Men det kan också vara någon familjemedlem eller vän som lånat nät, eller någon som lyckats använda nätet utan att kunden vet om det. Om kunden har ett trådlöst nät som är öppet eller använder WEP är det trivialt för en person som kommer tillräckligt nära basstationen att använda nätet utan tillstånd. Och om kunden är försiktig och använder WPA – så går det ändå att forcera.
Åt andra hållet är det lätt att anonymisera sig på nätet. Om IPRED blir lag blir dess enda effekt troligen att sådana tekniker och metoder blir populärare, vilket kan få olyckliga konsekvenser.
Det har påståtts att fildelning minskar i de länder som infört IPRED eller liknande lagar (även om det inte verkar finnas något större faktiskt stöd för den teorin). Om det är så, så är en bidragande orsak som jag inte sett någon nämna att folk i de länderna använder anonymiseringstjänster som placerar deras IP-trafik i länder utan den aktuella lagstiftningen. (Dessutom minskar fildelning på grund av att det äntligen börjar dyka upp lite bredare fungerande alternativ, vilket mycket väl kan göra syftet med lagen överspelat innan den hinner träda i kraft. Konsekvenserna blir däremot kvar.)
Proportionalitet
Vad gör rättsinnehavaren när hen fått ut personuppgifterna?
Politiker som pratar om lagen verkar förutsätta att rättsinnehavarna går vidare med att ta reda på om personen som har haft IP-nummret faktiskt har med fildelningen att göra, och därefter att det skickas ut ett brev med krav på att personen slutar fildela och betalar vad det fildelade materialet skulle ha kostat, eller en andel av det. Om fildelaren vägrar betala kan rättsinnehavaren hota med stämning. Politikerna förutsätter också att det inte är värt att skicka ut sådana kravbrev på kanske 100:- till personer som fildelat litegrann, utan att bara några få storfildelare kommer att beivras.
Skivbolagens planer verkar däremot vara att skicka kravbrev på kanske 200 000:- till alla personuppgifter de får ut, med hot om att behöva betala uppemot någon miljon i rättegångskostnader om man vägrar betala och sedan blir fälld.
Som en liten del i en förundersökning kan ett IP-nummer möjligen vara relevant, och om en domstol ska bestämma om eventuellt straff för fildelning kan straffet ställas i proportion till brottet. Men lämnar man över IP-nummret till skivbolagen så är ett IP-nummer tillräckligt för att döma en person till maffialiknande hot och trakasserier.
Kommentarer
Det här inlägget är 15 år gammalt, det kan inte längre kommenteras.